När nyheten kom om Utöja 22 juli i år jobbade jag som vanligt på campingen och vi har ju många norska gäster så det kändes verkligen nära , gäster samlades i Cupolen och följde nyhterna på tv , vi fick avbokningar av drabbade familjer i Norge , en familj med ett barn som avlidit .
11 september 2001 var jag ute i skogen med hunden och gick som vanligt och lyssnade på radio då nyheten kom om att ett litet sessna plan flygit in i ett av tornen . sen när jag kom hem och såg på nyheterna blev jag riktigt rädd herregud vad händer! är de krig nu ?
28 september 1994 sjönk Estonia , då satt jag på sängkanten på morgonenoch hade radion som väckning så jag hörde nyheten direkt , fasansfullt hemskt en kall höstdag , många som avled var just från Sollefteå .
Fredagen 28 februari 1986 Olof Palme skjuten ! mamma kom in och väckte mig på morgonen med den nyheten och man hade ju varit ute på fredag kväll och hade lite svårt att ta in nyheten särskilt så där när man är 17 år och tror att allt ska vara för evigt :)
MEN det jag minns mest av allt i mitt liv är det mest fantastiskt underbara underverk
som föddes 4 december 1998 min Elin :)
2 kommentarer:
11 september händelserna hörde jag på bilradion på väg hem från jobbet, sedan blev det morgondagens samtalsämne på skolan, så många rädda ungdomar som undrade vad som skulle hända...
Palmemordet och Tjernobyl minns jag ännu starkare för jag var gravid med dottern då, var livrädd för radioaktivt nedfall och vad som kunde hända med mitt ofödda barn.
Estoniakatastrofen lyssnade jag och dottern på innan skolan, vi pratade länge om den skräck alla måste känt.
Utöa, fick inte samma bevakning av mig..hade fullt upp med allt tragiskt som hänt runt mig. Orkade inte ta in det oxå..
Kramar i massor
Så härligt med lyckan att ha barn. Det överskuggar allt. Men jag räds över vad som kommer framöver och hoppas att min familj inte ska drabbas. Är det inte varje mammas önskan?
11 september minns jag och var tacksam för att en god vän hunnit hem till Sverige innan katastrofen.
Palmemordet hörde jag nyheten om på natten när jag var på väg hem efter en personalfest på Hallsta.
Estoniakatastrofen berörde mig djups då min arbetskamrat var nära vän med ungdomar som dog.
Utöa skrämmer och ger ännu en bild av våld och ondska. Jag förstår inte.
Skicka en kommentar